johan_kuylenstiernaJohan Kuylenstierna är adjungerad professor och hedersdoktor vid Stockholms universitet. Dessutom är han vice ordförande vid Klimatpolitiska rådet och aktuell som talare på SvD Energy Summit den 4 september i Stockholm. Inför konferensen fick vi möjligheten att ställa några snabba frågor till Johan och svaren hittar du nedan.

Berätta lite mer om Klimatpolitiska rådet och det uppdrag som ni har.

Den 1 januari 2018 trädde det Klimatpolitiska Ramverket i kraft. Bakom ramverket står 7 av 8 riksdagspartier vilket är en stor styrka när det gäller möjligheten till ett långsiktigt omställningsarbete. Ramverket består av tre delar; (1) målen om att nå netto-0 utsläpp 2045 och att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70% fram till 2030 jämfört med 2010; (2) lagen som innebär att varje regering ska lämna en rapport i samband med budgetpropositionen om fattade beslut under det gångna året för att uppnå målen samt en Klimathandlingsplan inom ett år från att en ny regering har tillträtt samt; (3) det Klimatpolitiska Rådet. Rådets uppgift är att granska den förda politiken och handlingsplanen utifrån de satta målen, att lämna rekommendationer samt att bidra till samhällsdebatten.

Du kommer prata om resan mot netto-0 utsläpp och det fossilfria samhället 2045 och ifall vi håller tidtabellen på konferensen i höst. Vad menar du med detta?

Det pågår en ambitiös omställning inom stora delar av samhället för att nå målet om netto-0 utsläpp till 2045. Samtidigt kan vi konstatera att det går för långsamt om vi tittar på nuvarande trender och prognoser. Politiken behöver skärpas och investeringarna öka för att möjliggöra en snabbare omställning. För att tidtabellen ska kunna hållas måste vi också få till en konstruktiv samverkan mellan olika nyckelaktörer; staten och näringslivet men även olika nivåer i samhället. Det handlar också om engagemang och ägarskap över frågan, att omställningen skapar möjligheter snarare än innebär hot.

Är Sverige ett föregångsland inom klimatområdet tycker du?

Sverige har varit och är ambitiöst och får betraktas som en föregångare på många sätt. Men vi har också ovanligt goda möjligheter, inte minst tex vad gäller fossilfria energisystem. Samtidigt är våra utsläpp per person mycket höga, framför allt om man även räknar in det konsumtionsbaserade utsläppen, dvs vår import av varor. Det finns mycket kvar att göra och för att vara en riktig föregångare behöver Sverige kunna visa att det går att ställa om till ett fossilfritt samhälle och samtidigt bevara och utveckla ekonomi och välfärd. Det är den största globala nytta som svensk klimatpolitik kan bidra med!