20 oktober, 2020 Webmaster

Samsjuklighet vid beroendeproblematik – vad kan vi göra?

Att det finns ett tydligt samband mellan alkohol- eller drogberoende och psykisk ohälsa är inget nytt – men när kan man egentligen tala om riskbruk? Hur ter sig varningstecknen och hur bör vi möta och bemöta de som befinner sig i riskzonen, eller rent av i ett missbruk? På Psykiatridagarna 2020 medverkar Sven-Eric Alborn, leg. psykolog och leg. psykoterapeut samt utvecklingsledare för beroendefrågor vid Psykiatri Halland. Som deltagare får du ta del av ett urval av Sven-Erics erfarenheter och lärdomar kring den samsjuklighet som ofta drabbar personer med olika typer av substansberoenden, samt hur vi ökar möjligheterna för dessa individer att tillfriskna. Vi ställde några frågor till Sven-Eric med anledning av hans medverkan.

Berätta lite mer om dig själv och om din bakgrund!
Jag är psykolog och psykoterapeut, samt handledare, och har arbetat med familjer, par, vuxna och barn – bl.a. inom skolan, barnpsykiatrin, barn och mödrahälsovården samt vuxenpsykiatrin. Ett särskilt engagemang har legat inom psykiatrisk beroendevård. Jag har haft ansvar för att bygga upp verksamheter och vårdkedjor/samverkanskedjor och har även medverkat i uppbyggnad av utbildningar vid universitetet inom beroendeområdet.

Hur kom det sig att du fick ett intresse för psykiatri/psykologyrket?
Jag växte upp i en familj som diskuterade samhällsfrågor, rättvisefrågor, människors olika och lika kulturer, tro, livsvillkor och ansvar för varandra. Det fanns också böcker om psykologi hemma och såväl läkare, som psykologer i släkten. Men jag tänkte inte syssla med vård förrän jag vikarierade som 18-åring inom somatisk och psykiatrisk vård. Det jag helst ville var att bli konstnär och/eller musiker.

Vad/vilka är de största utmaningarna för psykisk hälsa, utifrån dina iakttagelser i arbetet?
Främst koordination och samverkan inom och mellan olika vårdgivare, samt att förstärka brukarmedverkan/inflytande. Vårdgivare ägnar för mycket tid åt att hitta skäl att sortera bort klienter och uppgifter: ”det är inte vårt bord”, i stället för att fundera på vad man trots allt kan hjälpa till med även, i utkanten av någon annans bord.

Finns det något som du gärna gör när du inte arbetar?
Jag skriver musik och texter och spelar i band samt tecknar en del. Jag älskar även att odla i trädgården och umgås med barn, barnbarn släkt och vänner.

Skulle du kunna tänka dig att dela ett litet smakprov på något som du kommer att beröra på plats, som vi inte redan kan läsa oss till i programmet?
Jag kommer att belysa vikten av att förstå att människor med beroendeproblem är lika lika, eller lika olika, som alla andra – och därmed har de även helt olika resurser. Därför behöver vården individualisera mål och insatser. Man måste skilja mellan rehabilitering och habilitering, behandling och stöd. Det är en väldig skillnad mellan en person som har möjligheten att återgå till något han/hon tidigare har haft, såsom arbete, familj eller vänner som inte missbrukar; jämfört med någon som kanske inte har klarat sig genom skolan, inte kunnat behålla en anställning under en längre tid, eller inte har haft trygga familjerelationer – varken under uppväxten eller senare. Har personen dessutom använt alkohol och/eller andra droger sedan tidiga uppväxtår kan man heller inte utesluta kognitiva svårigheter eller allvarligare psykiatriska problem.

Sven-Eric medverkar vid flera tillfällen under Psykiatridagarna 2020 – dels i den inledande paneldiskussionen under konferensens första dag, klockan 09:10; samt senare samma dag med en egen föreläsning, klockan 15:00. Dessutom har du chansen att fördjupa dig ytterligare inom beroende genom att delta vid en temadag under Sven-Erics ledning – denna äger rum den 23 november och bokas vid sidan av ordinarie konferensaktiviteter.